En fond består av flera värdepapper som ägs gemensamt av fondens sparare. Innehållet kan exempelvis vara aktier, obligationer och andra räntebärande värdepapper. Genom att köpa fondandelar får spararen därmed en indirekt andel i fondens samlade innehav.
Många kommer i kontakt med fondsparande genom premiepensionen, den del av den allmänna pensionen som placeras i fonder. Fonder används även för privat sparande, tjänstepension och andra långsiktiga placeringar.
Frågan om vilken som är den bästa fonden har inget allmängiltigt svar. Olika fonder har olika inriktning, risk, avgift och förväntad värdeutveckling. Vad som är lämpligt beror därför bland annat på sparandets syfte, tidshorisont och vilken risk spararen är beredd att acceptera.
Här går vi igenom fem vanliga sorters fonder och förklarar hur de skiljer sig åt.
1. Indexfonder
Indexfonder följer ett bestämt marknadsindex. Ett index kan exempelvis representera ett stort antal bolag på den globala aktiemarknaden, de mest omsatta aktierna på Stockholmsbörsen eller företag inom en viss bransch.
När indexets sammansättning förändras justeras även fondens innehav. Förvaltaren försöker alltså inte själv välja de aktier som förväntas utvecklas bäst, utan fondens mål är att följa utvecklingen för det valda indexet så nära som möjligt. Detta kallas passiv förvaltning.
Eftersom en indexfond inte kräver samma löpande analys och urval som en aktivt förvaltad fond är avgiften ofta lägre. Avgifterna varierar dock även mellan olika indexfonder. Två fonder som följer liknande marknader kan dessutom skilja sig åt genom vilket index de använder, hur väl de följer indexet och vilka bolag som faktiskt ingår.
Ett smalt index med företag från en viss bransch eller ett enskilt land innebär vanligtvis en större koncentration än ett brett index med bolag från många länder och branscher.
2. Aktiefonder med särskild inriktning
En aktiefond placerar huvudsakligen i aktier. Vissa aktiefonder investerar brett över flera marknader, medan andra är inriktade på ett särskilt land, en region, en bransch eller en viss typ av företag.
Det kan exempelvis finnas aktiefonder som investerar i:
- svenska storbolag
- globala företag
- små och medelstora bolag
- tillväxtmarknader
- teknik, hälsovård eller fastigheter
- företag som uppfyller särskilda hållbarhetskriterier.
En fond med en smal inriktning påverkas mer av utvecklingen inom just den marknad eller bransch som fonden investerar i. En bred global aktiefond sprider i regel placeringarna över fler företag, länder och verksamhetsområden.
Aktiefonder kan vara aktivt eller passivt förvaltade. I en aktivt förvaltad fond väljer förvaltaren innehaven utifrån fondens placeringsstrategi och försöker normalt uppnå ett bättre resultat än ett jämförelseindex. Det innebär ingen garanti för att fonden lyckas bättre än index.
Fonder som investerar utanför Sverige kan också påverkas av förändrade valutakurser. Hur stor valutarisken är beror bland annat på vilka marknader fonden placerar på och om fonden använder valutasäkring.
3. Räntefonder
Räntefonder investerar i räntebärande värdepapper, exempelvis statsobligationer, statsskuldväxlar, bostadsobligationer och företagsobligationer. De brukar delas upp i korta och långa räntefonder beroende på hur lång löptid värdepapperen har.
Korta räntefonder placerar i värdepapper med kort återstående löptid. Värdet brukar därför påverkas mindre av förändringar i marknadsräntorna. Långa räntefonder investerar i värdepapper med längre löptider och kan röra sig mer när ränteläget förändras.
Räntefonder har ofta lägre risk än aktiefonder, men de är inte riskfria. En räntefond kan minska i värde när marknadsräntorna förändras eller när marknaden bedömer att en utgivare kan få svårt att betala sina skulder. Fonder med företagsobligationer kan därför ha en annan risknivå än fonder som huvudsakligen innehåller statspapper.
Fondens risk påverkas bland annat av:
- värdepapperens löptid
- vem som har gett ut dem
- utgivarens kreditvärdighet
- vilka valutor fonden använder
- hur lätt värdepapperen kan köpas och säljas.
4. Hedgefonder
Hedgefonder är ett samlingsnamn för fonder som har friare placeringsregler än traditionella aktie- och räntefonder. De kan använda flera olika strategier och investera i exempelvis aktier, obligationer, valutor och derivat. Vissa kan även försöka tjäna pengar på fallande marknader genom att ta negativa positioner.
Många hedgefonder har ett mål om positiv avkastning över tid oberoende av hur ett visst börsindex utvecklas. Det betyder däremot inte att avkastningen är garanterad eller att fonden alltid har låg risk.
Skillnaderna mellan olika hedgefonder kan vara stora. En fond kan ha en försiktig strategi med begränsade svängningar, medan en annan använder belåning eller komplicerade finansiella instrument som ökar risken. Även avgiftsmodellerna varierar. Utöver en fast förvaltningsavgift kan det förekomma en prestationsbaserad avgift.
Ordet hedgefond säger därför mindre om fondens faktiska risk än vad många andra fondbeteckningar gör. För att förstå fonden behöver man läsa beskrivningen av dess strategi, risknivå och avgifter.
5. Blandfonder
En blandfond investerar i både aktier och räntebärande värdepapper. Fördelningen mellan tillgångsslagen kan vara bestämd på förhand eller förändras inom vissa gränser beroende på fondens strategi.
Aktiedelen ger möjlighet till högre värdeutveckling men innebär också större kurssvängningar. Den räntebärande delen används normalt för att begränsa fondens samlade risk. Två blandfonder kan därför ha mycket olika egenskaper beroende på hur stor aktieandelen är.
Vissa blandfonder behåller ungefär samma fördelning över tid. Andra låter förvaltaren öka eller minska andelen aktier beroende på marknadsläget. Fondens faktablad och fondbestämmelser visar vilka gränser som gäller.
Blandfonden samlar flera tillgångsslag i en och samma produkt. Spararen behöver då inte själv köpa separata aktie- och räntefonder för att få den fördelning som fonden erbjuder. Samtidigt kan det vara svårare att själv styra den exakta fördelningen mellan tillgångsslagen.
Vad är en fond-i-fond?
En fond-i-fond är en fond som investerar i andra fonder i stället för att huvudsakligen köpa enskilda aktier eller obligationer. Den kan exempelvis kombinera flera aktiefonder, räntefonder och alternativa fonder i en gemensam lösning.
Fond-i-fond beskriver framför allt hur fonden är uppbyggd och är därför inte ett eget tillgångsslag på samma sätt som en aktie- eller räntefond. Konstruktionen kan ge en bred spridning mellan olika marknader och förvaltare.
Det kan samtidigt finnas kostnader både i fond-i-fonden och i de underliggande fonderna. Hur avgifterna redovisas och vilka rabatter som räknas av framgår av fondens faktablad. Den relevanta jämförelsen är därför fondens sammanlagda kostnader, inte enbart den avgift som anges för det översta fondlagret.
Vad skiljer olika fondtyper åt?
Fondens namn ger en första ledtråd, men flera andra egenskaper påverkar hur sparandet kan utvecklas:
- vilka tillgångar fonden äger
- hur brett innehavet är fördelat
- om fonden förvaltas aktivt eller passivt
- fondens risknivå
- förvaltningsavgift och övriga kostnader
- eventuell valutaexponering
- hur fondens strategi ser ut.
Ingen fondtyp är bäst i alla situationer. En fond med högre risk kan stiga mer men också falla mer, medan en fond med lägre risk normalt har en mer begränsad möjlighet till avkastning. Historisk utveckling visar hur fonden har presterat tidigare, men säger inte med säkerhet hur den kommer att utvecklas framöver.
Genom att förstå skillnaden mellan olika sorters fonder blir det lättare att bedöma vad en fond faktiskt innehåller och vilken funktion den kan ha i ett sparande.
