Diversifiering innebär att kapitalet fördelas mellan flera investeringar. Tanken är att resultatet inte ska bli helt beroende av hur en enda tillgång utvecklas. Om en investering faller kan andra delar av portföljen i bästa fall stå emot bättre.
Samma tanke kan användas för kryptovalutor. Att äga flera olika kryptovalutor kan minska beroendet av ett enskilt projekt, men det innebär inte automatiskt att portföljen är väl diversifierad. Kryptovalutor påverkas ofta av samma marknadsklimat och kan falla kraftigt samtidigt.
Det är därför viktigt att skilja mellan diversifiering inom kryptomarknaden och riskspridning i den samlade ekonomin.
Vad innebär diversifiering av kryptovalutor?
Diversifiering av kryptovalutor innebär att kryptodelen av en portfölj delas mellan flera digitala tillgångar. I stället för att placera hela beloppet i en enda valuta kan kapitalet exempelvis fördelas mellan Bitcoin, Ethereum och mindre projekt.
Det kan minska vissa specifika risker. Om ett enskilt projekt drabbas av ett tekniskt fel, tappar användare eller visar sig vara dåligt skött behöver inte hela kryptoinnehavet påverkas lika mycket.
Däremot finns många risker som är gemensamma för nästan hela marknaden. Förändrade regler, problem hos stora handelsplatser, minskad riskvilja och allmän oro på finansmarknaden kan påverka ett stort antal kryptovalutor samtidigt.
Diversifiering minskar alltså inte all risk. Den förändrar framför allt vilka risker portföljen är utsatt för.
Är flera kryptovalutor verkligen diversifiering?
En portfölj med tio kryptovalutor kan se väldiversifierad ut, men antalet tillgångar säger inte särskilt mycket i sig. Om alla påverkas av samma faktorer kan riskspridningen vara ytterst begränsad.
Många mindre kryptovalutor följer de större marknadsrörelserna. När Bitcoin stiger kraftigt ökar ofta intresset för andra kryptovalutor. När Bitcoin faller och investerarna söker sig bort från risk kan stora delar av marknaden i stället sjunka samtidigt.
Mindre projekt kan dessutom vara beroende av samma tekniska nätverk, handelsplatser, investerare eller finansieringskällor. Flera olika namn i portföljen behöver därför inte betyda att innehaven är oberoende av varandra.
Det går att sprida projektrisken genom att äga flera kryptovalutor. Det är däremot betydligt svårare att diversifiera bort risken som är gemensam för hela kryptomarknaden.
Bitcoin, Ethereum och mindre kryptovalutor
Bitcoin och Ethereum brukar ofta utgöra basen i bredare kryptoportföljer, men de har olika konstruktion och användning.
Bitcoin är främst skapat för digitala överföringar och för att hålla ett begränsat digitalt värde. Ethereum är samtidigt en plattform där utvecklare kan bygga smarta kontrakt och decentraliserade applikationer.
Mindre kryptovalutor kan vara inriktade på exempelvis betalningar, spel, finansiella tjänster, datalagring eller teknisk infrastruktur. Skillnaderna innebär att projekten inte har exakt samma förutsättningar.
Riskerna är ändå ofta större bland små kryptovalutor. Handeln kan vara begränsad, utvecklargruppen liten och användningen osäker. Ett projekt kan dessutom förlora nästan hela sitt värde utan att resten av kryptomarknaden gör det.
En fördelning mellan stora och små kryptovalutor kan därför sprida beroendet av ett enskilt projekt, men den kan samtidigt öka portföljens totala risk om en stor andel placeras i oprövade tillgångar.
Fördelningen är viktigare än antalet
Det räcker inte att räkna hur många kryptovalutor som finns i portföljen. Fördelningen mellan dem är minst lika viktig.
Om 90 procent av kapitalet ligger i en valuta och resterande 10 procent är uppdelat mellan nio andra är portföljen fortfarande starkt beroende av den största positionen.
En helt jämn fördelning är inte heller automatiskt bättre. Den innebär att ett litet och oprövat projekt får lika stor vikt som en betydligt större och mer etablerad kryptovaluta.
Fördelningen kan exempelvis utgå från:
- kryptovalutornas storlek och likviditet
- projektens användningsområden
- hur länge nätverken har varit i drift
- tekniska och ekonomiska skillnader
- hur stor förlust investeraren är beredd att bära
Det finns ingen fördelning som passar alla. Det viktiga är att vikterna är medvetet valda och inte bara blivit resultatet av vilka tillgångar som råkade stiga senast.
Diversifiering handlar om mer än olika kryptovalutor
Verklig riskspridning handlar om hela ekonomin, inte bara om hur kryptodelen är sammansatt.
En person som äger Bitcoin, Ethereum och fem mindre kryptovalutor är fortfarande helt exponerad mot samma övergripande tillgångsklass. En bredare portfölj kan även innehålla exempelvis kontanter, ränteplaceringar, aktier, fonder, fastigheter eller andra tillgångar.
Olika tillgångsslag har skilda egenskaper och reagerar inte alltid likadant på förändringar i räntor, inflation och konjunktur. Det ger normalt en annan form av riskspridning än att enbart köpa fler kryptovalutor.
Skillnaden mellan att spara och att investera är också viktig. Pengar som snart ska användas bör normalt inte utsättas för samma risk som ett långsiktigt kapital. I vår huvudartikel om att spara eller placera går vi igenom hur tidshorisont, mål och behov av tillgängliga pengar påverkar valet.
Kryptovalutor bör därför bedömas som en del av den totala ekonomin, inte som en fristående portfölj där riskspridningen börjar och slutar inom kryptomarknaden.
Marknadsrisk och projektrisk
Vid diversifiering av kryptovalutor är det användbart att skilja mellan marknadsrisk och projektrisk.
Marknadsrisken är den övergripande risken att stora delar av kryptomarknaden faller samtidigt. Den kan bero på minskad efterfrågan, ekonomisk oro, nya regler eller problem hos betydande aktörer.
Projektrisken är knuten till den enskilda kryptovalutan. Exempel är:
- tekniska fel eller säkerhetsproblem
- minskad aktivitet bland utvecklarna
- svag eller obefintlig faktisk användning
- dålig styrning av projektet
- koncentrerat ägande
- låg likviditet
- bedrägerier eller vilseledande marknadsföring
Flera kryptovalutor kan minska konsekvenserna om ett enskilt projekt misslyckas. De ger däremot ett begränsat skydd mot ett brett fall på hela kryptomarknaden.
Staking och utlåning ger andra risker
Avkastning genom staking eller utlåning framställs ibland som ett sätt att diversifiera ett kryptoinnehav. Det är dock inte samma sak som att investera i en annan tillgångsklass.
Vid staking används kryptovalutan för att delta i eller stödja ett blockkedjenätverk. Ersättningen betalas vanligtvis i samma eller en närliggande kryptovaluta. Om marknadsvärdet faller kraftigt kan nedgången bli större än den intjänade ersättningen.
Utlåning innebär att ytterligare risker tillkommer. Låntagaren, plattformen eller ett smart kontrakt kan få problem. Det kan även finnas begränsningar för när tillgångarna får tas ut.
Staking och utlåning kan förändra hur avkastningen uppstår, men de tar inte bort risken i den underliggande kryptovalutan.
Stablecoins är inte samma sak som kontanter
Stablecoins är konstruerade för att följa värdet på exempelvis en dollar eller euro. De kan därför framstå som en stabil del av en kryptoportfölj.
Även stablecoins har särskilda risker. Värdet är beroende av hur konstruktionen fungerar, vilka tillgångar som finns som säkerhet och vem som ansvarar för utgivningen. Det kan också finnas tekniska, juridiska och likviditetsmässiga risker.
En stablecoin är därför inte automatiskt jämförbar med pengar på ett bankkonto. Den kan ha lägre prisrörlighet än andra kryptovalutor, men den tillför samtidigt andra typer av risk.
Direktägande och börshandlade produkter
Kryptovalutor kan ägas direkt i en digital plånbok eller följas genom börshandlade produkter. Valet påverkar förvaringen och vilka motparter investeraren blir beroende av.
Direktägande innebär ansvar för plånbok, privata nycklar och överföringar. En börshandlad produkt kan handlas genom ett vanligt värdepapperskonto, men investeraren äger då normalt inte den underliggande kryptovalutan direkt.
Att kombinera direktägande med en börshandlad produkt innebär inte nödvändigtvis bättre diversifiering. Om båda följer priset på samma kryptovaluta är marknadsrisken fortfarande densamma. Däremot skiljer sig förvaringsrisken och beroendet av mellanhänder.
I vår guide om att handla kryptovalutor i Sverige går vi igenom skillnaderna mellan direktägande och börshandlade alternativ.
Ombalansering håller fördelningen på plats
När kryptovalutorna utvecklas olika förändras portföljens fördelning. En tillgång som stiger kraftigt kan efter en tid stå för en betydligt större del av kapitalet än vad som ursprungligen var tänkt.
Ombalansering innebär att innehaven med jämna mellanrum justeras tillbaka till den valda fördelningen. Det kan exempelvis innebära att en del av ett stort innehav säljs eller att nya insättningar styrs mot andra delar av portföljen.
Syftet är inte att förutsäga nästa prisrörelse. Ombalanseringen används för att hindra en enskild tillgång från att gradvis ta över hela portföljen.
Köp och försäljningar kan samtidigt medföra avgifter, spread och skattemässiga konsekvenser. För täta justeringar kan därför bli kostsamma.
Innan du köper flera kryptovalutor
Det praktiska köpet är bara en del av beslutet. Den som vill köpa kryptovaluta behöver även förstå vad varje tillgång representerar och varför den ska ingå i portföljen.
Frågor som kan vara värda att ställa är:
- Vilket problem är projektet tänkt att lösa?
- Finns det faktisk användning eller huvudsakligen spekulation?
- Hur fördelas och skapas nya token?
- Vilka personer eller organisationer styr utvecklingen?
- Hur stor är handeln och går tillgången att sälja?
- Är flera av innehaven beroende av samma nätverk?
- Hur stor del av den samlade ekonomin utgör kryptovalutorna?
- Vad händer om hela kryptodelen förlorar en stor del av sitt värde?
Om det inte finns ett tydligt skäl till varje innehav kan flera kryptovalutor göra portföljen mer komplicerad utan att ge någon betydande riskspridning.
Vanliga misstag vid diversifiering av kryptovalutor
Ett vanligt misstag är att köpa många små positioner och betrakta antalet som ett mått på säkerhet. Flera högriskprojekt skapar inte automatiskt en stabil portfölj.
Ett annat misstag är att köpa kryptovalutor först efter stora prisuppgångar. Portföljen kan då fyllas med projekt som nyligen gått starkt men som drivs av samma tillfälliga intresse.
Det är också lätt att underskatta sambanden mellan olika innehav. Två kryptovalutor kan ha olika namn och användningsområden men ändå vara beroende av samma tekniska nätverk, handelsplats eller grupp av investerare.
Slutligen kan mycket små innehav skapa onödig administration. Varje köp, försäljning och växling behöver dokumenteras, samtidigt som avgifterna kan bli stora i förhållande till beloppen.
En genomtänkt kryptodel behöver därför inte innehålla så många valutor som möjligt. Det avgörande är vilka risker innehaven faktiskt tillför och hur stor plats hela tillgångsklassen får ta i den samlade ekonomin.
