Råvaror brukar beskrivas som en enda tillgångsklass, men skillnaderna är stora. Guld, olja, koppar, kaffe och vete påverkas inte av samma händelser och behöver inte alls utvecklas åt samma håll.
Det som förenar dem är att de används för att tillverka något annat. Olja blir bränsle och insatsvara i industrin, koppar används i elektriska ledningar och vete blir livsmedel. Guld skiljer ut sig genom att efterfrågan till stor del kommer från smycken, investeringar och centralbanker.
För en sparare finns ytterligare en komplikation: att investera i en råvara innebär sällan att köpa själva varan. Placeringen kan i stället bestå av aktier i råvaruproducenter, en fond, ett certifikat eller terminskontrakt. Dessa alternativ kan ge helt olika resultat trots att de marknadsförs med samma råvara i namnet.
Vilka råvaror går det att investera i?
Råvarumarknaden brukar delas in i några större grupper.
Energi
Hit hör bland annat råolja, naturgas, bensin och andra energiprodukter. Priserna påverkas av konjunkturen, produktionen, lagernivåer, transportkapacitet och politiska händelser.
Den som vill fördjupa sig i just energimarknaden kan läsa mer om att investera i olja och varför en placering inte alltid följer oljepriset exakt.
Ädelmetaller
Guld, silver, platina och palladium räknas som ädelmetaller. Guld används ofta som värdebevarare, medan silver, platina och palladium även har betydande industriell efterfrågan.
Ädelmetaller är den råvarugrupp som är enklast för privatpersoner att köpa fysiskt. Det går att äga mynt och tackor utan att behöva ett lager stort som en industrifastighet.
Industrimetaller
Koppar, aluminium, nickel, zink och tenn används inom byggande, fordon, elektronik och industri. Efterfrågan är ofta nära kopplad till investeringar och ekonomisk aktivitet.
En stark konjunktur kan öka efterfrågan på industrimetaller, men ny gruvproduktion eller minskad byggaktivitet kan snabbt förändra balansen.
Jordbruksråvaror
Vete, majs, soja, kaffe, kakao, socker och bomull är exempel på jordbruksråvaror. Priserna påverkas bland annat av väder, skördar, lagernivåer, handelspolitik och kostnader för energi och gödsel.
Här kan utbudet förändras snabbt. En svag skörd i ett viktigt producentland kan få stor effekt, men ett högt pris kan också få lantbrukare att öka produktionen till nästa säsong.
Skogs- och djurråvaror
Skogen ger råvaror som virke och pappersmassa, men är samtidigt en tillgång i form av mark och växande träd. Det går att investera i skog genom att köpa en skogsfastighet, aktier i skogsbolag, fonder eller andelar i onoterade bolag. Alternativen skiljer sig tydligt åt, eftersom direkt skogsägande kräver både kapital och förvaltning medan aktier och fonder är enklare att köpa och sälja.
Till djurråvarorna hör bland annat nötkreatur och andra animaliska produkter som handlas på internationella råvarumarknader. För en svensk privat sparare är dessa marknader ofta svåra att nå direkt. Exponering kan i stället finnas genom företag inom jordbruk och livsmedelsproduktion eller genom vissa börshandlade produkter.
Råvaror ger ingen löpande avkastning
En aktie kan ge utdelning och en obligation kan betala ränta. En råvara gör inget av detta.
Ett ton koppar är fortfarande ett ton koppar efter ett år. För att investeringen ska ge avkastning måste priset stiga tillräckligt mycket för att täcka kostnader för exempelvis handel, förvaring, försäkring och finansiering.
Det betyder inte att råvaror är dåliga investeringar. Det betyder att avkastningen skapas på ett annat sätt än i ett företag som kan återinvestera sina vinster och växa över tid.
Aktier i råvaruproducerande företag fungerar annorlunda. Ett välskött gruvbolag eller skogsbolag kan öka produktionen, sänka kostnaderna och dela ut pengar. Då kommer avkastningen både från råvarumarknaden och från själva verksamheten.
1. Köpa råvaran fysiskt
Fysisk handel är mest praktisk för guld och silver. Metallerna har högt värde i förhållande till sin storlek, förstörs inte vid normal förvaring och har en etablerad andrahandsmarknad.
Det går att köpa:
- tackor
- investeringsmynt
- äldre cirkulationsmynt
- samlarmynt
- smycken och andra föremål
Priset består inte enbart av metallvärdet. Köparen betalar vanligtvis en premie, och vid en framtida försäljning uppstår en skillnad mellan handlarens köp- och säljkurs.
I vår guide om att köpa och sälja fysiskt guld och silver går vi igenom tackor, mynt, äkthetskontroll, förvaring, premier och återköpspriser.
Andra råvaror är betydligt besvärligare att äga. Fysisk olja kräver särskild lagring och transport. Jordbruksprodukter kan förstöras, och industrimetaller är tunga i förhållande till sitt värde. För dessa råvaror används därför vanligtvis finansiella instrument.
2. Köpa aktier i råvaruproducenter
Ett vanligt sätt att få exponering mot råvaror är att köpa aktier i företag som producerar dem. Det kan vara:
- gruvbolag
- oljebolag
- skogsbolag
- jordbruksföretag
- producenter av gödsel
- bolag som levererar utrustning till råvaruindustrin
Aktien följer inte råvarupriset exakt. Ett gruvbolag påverkas även av produktionskostnader, skulder, reserver, investeringar, skatter och politiska risker. Ett oljebolag kan ha säkrat sitt framtida försäljningspris och därmed påverkas mindre av en kortvarig prisrörelse.
Producenter har dessutom ofta stora fasta kostnader. Det kan ge en hävstångseffekt i verksamheten. Om råvarupriset stiger samtidigt som kostnaderna är stabila kan vinsten öka betydligt snabbare än priset på råvaran. Samma effekt kan slå åt andra hållet när priset faller.
Att köpa en gruvaktie är därför en investering i ett företag, inte ett direkt köp av metallen i marken.
3. Råvarufonder och branschfonder
En råvarufond kan betyda olika saker.
Vissa fonder äger aktier i råvarubolag. De kan exempelvis vara inriktade på gruvor, energi, skog eller jordbruk. Sådana fonder påverkas både av råvarupriserna och av utvecklingen på aktiemarknaden.
Andra produkter försöker följa ett råvaruindex genom terminskontrakt. De kan ge exponering mot en enda råvara eller mot en korg av energi, metaller och jordbruksprodukter.
En bred fond sprider risken mellan flera innehav, men det gör den inte automatiskt till en placering med låg risk. Om fonden äger företag inom samma konjunkturkänsliga sektor kan innehaven falla samtidigt.
Det första man bör kontrollera är därför inte fondens namn utan vad den faktiskt äger.
4. Börshandlade råvaruprodukter
Det finns certifikat och andra börshandlade produkter som följer en råvara eller ett råvaruindex. De kan köpas och säljas på börsen ungefär som aktier, men konstruktionen varierar.
En produkt kan vara:
- uppbackad av fysisk metall
- baserad på terminskontrakt
- konstruerad som ett skuldebrev
- försedd med hävstång
- valutasäkrad eller exponerad mot utländsk valuta
- begränsad av en barriär eller stoppnivå
Två produkter som båda sägs följa guld kan alltså fungera olika. Den ena kan äga fysisk metall, medan den andra bygger sin exponering genom derivat.
Det finns också en emittentrisk. Om produkten är ett skuldebrev har innehavaren en fordran på utgivaren. Produktens värde beror då inte enbart på råvarupriset.
5. Terminer och optioner
En råvarutermin, på engelska futures, är ett standardiserat avtal om att köpa eller sälja en bestämd mängd av en råvara vid en framtida tidpunkt.
Kontraktet anger bland annat:
- vilken råvara som avses
- mängd och kvalitet
- leveransmånad
- leveransplats
- hur kontraktet avräknas
Terminer används av producenter och köpare för att hantera prisrisker. Ett jordbruk kan vilja låsa priset på en framtida skörd, medan ett livsmedelsföretag kan vilja säkra kostnaden för en råvara som ska köpas senare.
Terminer används också för spekulation. De kräver vanligtvis säkerhet men inte att hela kontraktets värde betalas från början. Det skapar hävstång och innebär att relativt små prisförändringar kan ge stora vinster eller förluster.
Optioner ger i stället en rätt, men inte en skyldighet, att köpa eller sälja till ett visst pris. För denna rätt betalar köparen en premie.
Den som vill investera i råvaror genom råvaruderivat behöver förstå både kontraktens villkor och hur priset på derivatet förhåller sig till den fysiska marknaden.
6. Handel med CFD
En CFD är ett avtal mellan kunden och handelsplattformen där parterna reglerar skillnaden mellan öppnings- och stängningspriset. Någon fysisk råvara byter inte ägare.
CFD-handel gör det möjligt att spekulera i både stigande och fallande priser och sker vanligtvis med hävstång. Det innebär att resultatet kan bli stort i förhållande till det kapital som har satts in.
Finansieringskostnader och snabba prisrörelser gör att CFD främst är ett instrument för kortsiktig handel. Det är något helt annat än att långsiktigt äga en tacka, en fond eller aktier i ett råvarubolag.
Läs mer om CFD-handel med valutor, råvaror och aktier och hur hävstången påverkar risken.
Spotpriset är inte samma sak som din avkastning
Spotpriset beskriver förenklat vad en råvara kostar för omedelbar leverans. En privat investerare får sällan exakt samma utveckling.
Resultatet kan även påverkas av:
- fond- och produktavgifter
- köp- och säljspread
- valutakurser
- finansieringskostnader
- kostnader för förvaring och försäkring
- hur terminskontrakt byts ut
- emittentrisk
- eventuell hävstång
Internationella råvaror prissätts ofta i amerikanska dollar. För en svensk sparare kan därför kronans utveckling förstärka eller försvaga resultatet.
En råvara kan stiga i dollar samtidigt som en förstärkning av kronan äter upp en del av uppgången. Om kronan försvagas kan valutaeffekten i stället öka avkastningen räknad i svenska kronor.
Terminskurvan påverkar råvaruprodukter
Produkter som använder terminer kan inte behålla samma kontrakt för alltid. När kontraktet närmar sig sitt slut måste det säljas och ersättas med ett senare kontrakt. Det kallas att rulla terminen.
Om de senare kontrakten är dyrare än de närmaste befinner sig marknaden i contango. Produkten säljer då ett billigare kontrakt och köper ett dyrare. Upprepade kontraktsbyten kan därmed belasta avkastningen.
Om de senare kontrakten är billigare råder i stället backwardation. Rullningen kan då bidra positivt.
Detta är en av anledningarna till att en terminsbaserad råvaruprodukt inte alltid följer det redovisade spotpriset. Man kan alltså ha rätt om råvarans långsiktiga riktning men ändå få ett oväntat resultat.
Är råvaror ett skydd mot inflation?
Råvaror beskrivs ofta som ett inflationsskydd eftersom högre priser på energi, livsmedel och metaller kan vara en del av själva inflationen. Sambandet är ändå inte självklart.
Priset på en enskild råvara kan falla trots att den allmänna prisnivån stiger. En god skörd kan pressa vetepriset, och minskad industriproduktion kan sänka priset på koppar. Tekniska förändringar kan dessutom minska efterfrågan på en råvara och öka efterfrågan på en annan.
Vilken typ av inflation det handlar om spelar också roll. En utbudsstörning som gör energi dyrare påverkar marknaden annorlunda än inflation som drivs av stark efterfrågan i ekonomin.
Råvaror kan därför ge ett visst skydd under vissa perioder, men är ingen garanti mot inflation.
Ger råvaror bättre riskspridning?
Råvaror kan röra sig annorlunda än aktier och obligationer. Det kan skapa riskspridning, särskilt om exponeringen omfattar flera råvarugrupper.
Sambanden förändras dock över tid. Under en global lågkonjunktur kan både aktier, industrimetaller och olja falla när efterfrågan minskar. En fond med råvarubolag kan också följa börsen närmast lika mycket som den följer råvarupriserna.
Det räcker därför inte att en placering har ordet råvara i namnet. Riskspridningen beror på vad produkten äger och vilka ekonomiska risker som faktiskt driver dess värde.
Vad påverkar råvarupriserna?
Varje råvara har sin egen marknad, men några faktorer återkommer:
- global och regional efterfrågan
- produktion och produktionskapacitet
- lager och tillgänglig lagringsplats
- väder, skördar och naturkatastrofer
- konflikter, sanktioner och handelshinder
- transportkapacitet och störningar i leveranskedjor
- energikostnader
- räntor och valutakurser
- politiska beslut och regleringar
- nya tekniker och möjligheten att använda ersättningsmaterial
Priset påverkas inte bara av dagens tillgång och efterfrågan. Marknaden försöker även bedöma hur situationen kommer att se ut om några månader eller år.
Ett förväntat framtida underskott kan därför höja priset innan det faktiskt har uppstått.
Kontrollera detta före en råvaruinvestering
Innan man väljer en fond, aktie eller börshandlad produkt är det bra att ta reda på:
- Vad äger jag?
Är det fysisk råvara, terminskontrakt, aktier eller en fordran på en emittent? - Vilket pris försöker produkten följa?
Spotpris, en viss termin eller ett råvaruindex är inte samma sak. - Finns det hävstång?
Hävstång kan göra att värdet förändras betydligt snabbare än råvarupriset. - Hur påverkas placeringen av valutan?
En produkt noterad i svenska kronor kan ändå innehålla dollarexponering. - Vilka kostnader finns?
Avgifter, spread, finansiering, premie och terminsrullning kan alla påverka resultatet. - Hur lätt är placeringen att sälja?
En välhandlad fond är normalt enklare att sälja än ett ovanligt samlarmynt eller en produkt med låg omsättning. - Vilka risker tillkommer utöver råvarupriset?
Ett bolag kan få driftproblem och en emittent kan få ekonomiska problem även om råvaran utvecklas väl.
Börja med syftet
Råvaror kan användas för kortsiktig spekulation, riskspridning eller långsiktig exponering mot ett visst ekonomiskt tema. Valet av instrument bör utgå från vilket av dessa mål man har.
Fysiskt guld, aktier i ett gruvbolag och ett hävstångscertifikat kan alla beskrivas som guldinvesteringar. I praktiken är de tre helt olika placeringar.
Den viktigaste frågan är därför inte bara vilken råvara man tror kommer att stiga. Minst lika viktigt är att förstå vad man faktiskt köper och vad som måste hända för att just den placeringen ska öka i värde.
